Det har knappast undgått någon att "Alla hjärtans dag" inföll igår. Här hemma firade vi med tacos, blommor och leksaker. Visst är Valentin kommersiellt utnyttjat, men det finns mycket som är kommersiellt och allt kommersiellt är knappast av ondo. Konsumtion skapar också arbetstillfällen, någonting vi inte har överflöd av numera...

Nåväl. Jag blev nyfiken på varför Valentin började firas när jag på The Body shops hemsida läste en rätt fantastiskt romantisk version, om någon man vid namn Valentin som i allra största hemlighet, enligt den antika mytologin, skall ha parat ihop personer.

Denna version visade sig vid närmare efterforskningar inte stämma. Valentin tycks rätt och slätt vara en vårfest med antika anor. Att Valentin infaller just nu under året beror på att man under antiken ansåg att fåglarna började svärma för varandra just vid denna tidpunkt. Under medeltiden utvecklades faktiskt också en särskild sorts valentinpoesi. Detta var rimmade kärleksbrev, vilka ynglingar uppvaktade föremålen för sin åtrå med! Romantiskt så det förslår alltså! Charles d'Orléans var en av de tidigaste författarna av sådan valentinpoesi!

Valentin tycks dock ha fått fäste i Sverige först under 1960-talet, för att få ett rejält uppsving under 90-talet. Vanligast här är att man ger varandra blommor eller kort.

Det är således sant att Valentin är ett ytterst kommersiellt påfund här  Sverige eftersom våren knappast börjar här i februaris mitt. Men jag anser ändå mot bakgrund av Valentins historia som trots avsaknad av hemliga giftermål, glöder av romantiska handlingar, att det är en av våra allra finaste högtider!

Smakprov på medeltida valentinpoesi:


RONDEL:

(CHARLES D'ORLEANS, 1391-1465)

[To his Mistress, to succour his heart that is beleaguered by
jealousy.]

Strengthen, my Love, this castle of my heart,
And with some store of pleasure give me aid,
For Jealousy, with all them of his part,
Strong siege about the weary tower has laid.
Nay, if to break his bands thou art afraid,
Too weak to make his cruel force depart,
Strengthen at least this castle of my heart,
And with some store of pleasure give me aid.
Nay, let not Jealousy, for all his art
Be master, and the tower in ruin laid,
That still, ah Love! thy gracious rule obeyed.
Advance, and give me succour of thy part;
Strengthen, my Love, this castle of my heart.

Vackert!! Tänk att det är skrivet för så längesedan! Nästa år ska jag nog minsann försöka författa ett litet valentinpoem till maken ;-)